Hunden Charlie

En novemberdag 1987 kom hunden HS Haxo hem till oss...
Eftersom vi inte haft hund förut och jag bara var 14år, så bestämde mina föräldrar att vi skulle ta en hund
från hundskolan i Sollefteå. HS Haxo - även kallad Charlie, var en svart labrador.
En rar liten kille full av bus och upptåg.
Jag tog tillvara på hans energi och började först
träna lite "konster" med honom som
t ex "rulla runt", "sitta ryggsäck", "spela Stevie Wonder" mm

Senare började vi även träna lite lydnad.
Vi gick en nybörjarkurs genom Kiruna Brukhundsklubb. Det gick så bra att mina instruktörer sa att vi måste tävla... så fick det bli.... jag 15 år och Charlie 10 månader tävlade i lydnadsklass 1 och vann med 194 poäng av 200 möjliga !!!

Därefter fortsatte vår karriär...
Våra tre första tävlingar vann vi och fick tre 1:a pris i lydnadsklass ett (därmed titeln LP)
Sedan tävlade vi två gånger i klass II och båda gångerna med 1:a pris.
Då var vi uppflyttade till klass III och efter tre 1:a pris blev Charlie svensk lydnadschampion.

Tiden går fort när man har roligt.. och snart var Charlie 15 månader och blev då inkallad till hundskolan för test, antingen till ledarhund eller narkotikasök-hund.
Charlie klarade testen galant och de ville utbilda honom till sökhund, men när de röntgade höfterna visade det sig att han hade grava höftledsfel. De ville avliva honom på plats och sa att han kanske bara lever några månader och ville ''skona mig'' från att skiljas från honom igen"!!
''-Aldrig!! -
Charlie ska hem och blir han dålig tar jag bort honom då", förklarade jag..
Charlie kom hem och vår karriär fortsatte och aldrig har vi märkt av hans dåliga leder.

När jag var 16 år sökte vi dispens av civilförsvaret för att kunna utbilda honom till räddningshund och mig till förare (egentligen skulle man vara 18 år).
Det gick bra och snart var Charlie räddningshund och vi blev även ett godkänt lavinhundsekipage.
Det var en rolig tid med underbara ''gängkompisar'' och man kände sig som hemma...
När vi skulle avlägga räddningsprovet skulle vi vara godkända i apellklass och på den vägen kom vi in på brukset.

Charlie var verkligen en makalös hund - hör och häpna ...!!!

Första gången vi tävlade i apellklass sök blev vi uppflyttade.
Sedan tävlade vi en gång i lägre klass sök, då blev vi uppflyttade samt att vi vann.
Därefter tävlade vi en gång i högre klass och blev uppflyttade, samt att vi vann.
Efter det tävlade vi i elitklass sök och blev då godkända.
Sedan tävlade Charlie ej mer i bruks, mycket av min egen ovetskap av vad jag hade i kopplet.

1994 kvalade vi även in på räddningshunds SM. Trots minimalt med träning slutade vi som 7:a!!

Jag körde även Charlie på jaktprov, där han var lika otrolig som i allt annat.
På första jaktprovet lät sammanfattningen så här - ''En hund som gör allt arbete helt perfekt''
Vi fick även en bild i lokaltidningen.

Han var snart klar för elitklass även i jakten. Charlie och jag startade på 16 tävlingar inom lydnad och bruks.
Vi vann 9 av dessa och har aldrig blivit sämre än trea.
Alltså alltid hamnat på prispallen !!

Han var dessutom en otrolig personlighet..
Med Charlie behövde jag aldrig fundera på vad han var duktig på, utan kunde alltid göra det jag tyckte var roligt/ givande och intressant. Charlie var liksom bäst på allt!!

Jag blir nästan arg på mig själv när jag tänker på hur långt jag hade kunnat gå med Charlie, men han var min första hund och jag var ju bara 14 år och jag förstod nog aldrig då hur speciell han var.

Men samtidigt brukar jag tacka honom, för utan honom kanske jag aldrig hade fått min positiva bild till allt vad som heter hund och tävlingar, för att inte tala om min brinnande lust för att lyckas och vinna!!!
Idag med facit i hand inser jag att jag förmodligen aldrig får en sådan hund igen...
Bra hundar har jag, men Charlie var inte som en hund, utan snarare som en kompis eller bror.
Min pappa brukade säga att- ''om någon undrar vem jag är med, får jag alltid säga hunden Charlie, så de inte tar fel att det är min kusin eller så!!'' Räddningsgänget brukade säga att "det enda Charlie inte kan, det är att äta med kniv och gaffel". Han var en makalös hund..

Charlie hade ett bra liv och kämpade på i nästan 14 år.
26 juni 2001 tog vi bort honom, då hans hjärta började att ge upp..

Saknaden efter dig är stor min gamle vän, vi var ett team du och jag, vi gjorde allt för varandra
Jag saknar dig innerligt och tackar dig för allt du gett och lärt mig.
Du var nummer ett Charlie, det kan ingen ändra på ..
Ha det bra på andra sidan
Glöm inte mig.. Jag glömmer aldrig dig..

Kram - matte